My journey.
Några godbitar från min resa. Har ju inte skrivit så mycket om den men jag klarar inte att ta allt på en gång. Det går ju inte. Så jag tar den små bitar i taget....
Häromkring druknade min pojkes vän veckan jag var i Buenos Aires. De hittade aldrig kroppen så han ligger begravd här i havet. Tänka sig att detta vackra hav kan sluka liv.
Så här ser en torkad kronärtskocka ut. Som en liten blomma.
Salvador Allende. Den förste socialistiska presidenten i Chile. Han gav hopp åt folket men dagen han mördades var min pappa tvungen att fly.
Här bodde min far som liten. Han, sina tre syskon, fem kusiner, föräldrar, faster och farmor. Extrem fattigdom med jordstampat golv. Har lite svårt att föreställa mig det. Min pappa som idag cruisar runt i en Mercedes.
Jag förälskade mig i staden Valparaiso. Fattigt. Branta backar och färglada små hus.
Många tankar flög runt i mitt huvud. Så det är härifrån jag kommer?
Men jag älskade varenda liten sekund och jag grät som en liten gris när jag skulle åka därifrån. Här sitter jag o säger hejdå till min sjuka lilla "faster" som kan vara en av de gulligaste personerna jag någonsin träffat.
Så, om 2 dagar kommer någon på besök från detta avlånga land. Snart så.
Puss.
Teacher.
För 12 år sedan fanns det inte tusentals bloggar som förklarade vad som var INNE och vad som var UTE. Det fanns inte samma skönhetsideal. Jag hade aldrig hört ordet banta. Kanske från någon konstig mamma men aldrig från en vän. Unga tjejer som tar antidepressiva har ökat med 40% de senaste åren. Vet inte om det är för att psykologer helt plötsligt uppmärksammats och att alla i stort sätt har en legitim anledning att gå dit eller om det verkligen är för att pressen på unga tjejer ökat. Jag tror att det är det sista. Så idag kommer jag få uppleva klassrummet igen. Klassrummet värsta år. Högstadietiden.
