Less.
18 arbetsdagar kvar. I månad och 2 dagar. Nedräkningen har börjat.
Är ledsen. Less. Trött. Uppgiven. Känner att jag behöver komma bort.
De gråa molnen hänger i luften och regnmolnet följer mig som en skugga.
Vill växa upp. Vill inte leva i en mellanstadiebubbla.
90 tals festen varade i en dag ändå känns det som att jag är 13 på nytt.
Bo hemma, festa på helgerna, tissel och tassel.
Låt oss hoppas att resan lägger på de 10 åren jag tycks ha tappat på vägen.
jag skulle vilja ge dig en stor kram. Pussa dig på kinden och säga kloka, lillgamla små saker. Sen kunde vi äta rosa minimaränger jag fick på mitt jobb och rota runt bland alla fina saker du har i garderoben och dansa runt till rolig musik. Det skulle nog göra dig lite glad. Och sen när vi var trötta, efter att ha dansat jättemycket!, så kunde vi prata om din resa och fundera ut alla spännande scenarion som du kanske kan hamna i.
Jag åker till Grekland nästa lördag tror jag att det är. Men livet rinner fram som en stilla flod. Ibland lite fortare. Ibaldn lite långsammare. Ibland kommer det en sten och gör så att det virvlar och ibland blir ytan alldeles uppluckrad av regndroppar. Men det är ganska behagligt ändå. jag flyter fram emot Grekland känns det som.
resan kommer bli grym. jag skulle också behöva göra en sån.
Hang on! Det blir bättre!
