Min drömvän!
Isabelle, den ljuvligaste flicka på denna jord, har bestämt sig för att flytta till Milano.
Karl, hennes fenomenala pojkvän, har kommit in på universitet där.
Jag borde glädjas åt deras vägnar. men istället känner jag en stor klump i magen.
Ett år utan Dummie, hur ska jag funktionera?
Ingen att afrodansa med. Ingen att shota tequila med. Ingen att diskutera fisar med. Ingen att ringa då jag behöver tröstas.
Jag har en sambo. En fin sådan. Men han är inte Isabelle. Han förstår inte på sättet som underbara Iso gör. Behöver bara titta på henne så förstår hon. Vi har kommit till det stadiet, där vi knappt behöver kommunicera, för att förstå varandra.
Klar vi kommer och hälsar på min fina. Men ack, jag kommer att sakna dig så själen skriker!
Är de inte sötsliskigt fina ihop??
