Uff!

Mens och en söt psykoterapeut som framkallar tårar.
Gräver fram sådant som man gömt under en sten. Som en skatt man grävde ner när man var liten.
Dock ligger det inga diamanter och rosa glittrande juveler i kistan det enda man finner är grus och söndersmulade bilder.

"Minns det inte med ilska, tänk på det som något som format dig till den du är."

Erfarenheter i livet gör en starkare. Klichéartade uttryck man hört förrut. Men det kanske var det jag behövde höra?
Känns så tungt att gå igenom detta igen. Dra bort plåstret hårstrå för hårstrå. Låta det luftas och läka.

Vi har ju alla våra laster. Vissa större än andra. Vissa använder dem som legitima ursäkter att bete sig som de gör medans andra låser det inne. Jag spelar en roll. Bekymmerfri med ett leende på läpparna klarar jag allt! Själförtroendet på topp men självkänslan i botten. Glappet växer och demarkationen blir allt tydligare.
Därför tar jag tag i detta nu, bearbetar,  för att finna den inre tillfredsställelsen som tydligen är vägen till eufori!

Tro inte att jag är ledsen nu mina vänner! Jag har bara haft en omtumlande dag!


/Dephie

Kommentarer
Postat av: Lucella

starkt

2008-02-06 @ 00:26:19
URL: http://lucella.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0