DummieandDephie

Varenda gång jag är ledsen strör jag lite salt på såren och lyssnar på Bright Eyes. 
Det är min egna lilla tradition sedan några år tillbaka, men tänk att självömkan kan vara så befriande!!

But now we speak with ruined tongues
And the words we say aren't meant for anyone
It's just a mumbled sentence to
A passing acquaintance
But there was once you
You said you hate my suffering, and you understood
And you'd take care of me
You'd always be there
    
Well, where are you now?

Vem kan inte känna igen sig där?

Bisous de Stephanie!