D&D ute på promenad.
Sjuklingar i vårvädret. En alvedon plus det milda vädret ger mig energi. Vi gungar, skrattar, hoppar och klättrar i träd. Morgondagen existerar inte. Skolans alla måsten försvinner. Bästa vännerna på promenad. Allvarliga samtal med fniss i pauserna. Minnena bubblar upp. Sommaren 2003, då vi trodde att vi var så vuxna, vi märker att än har vi en lång väg att gå. Vi smider framtidsplaner och drömmer oss bort. Hur ska jag klara mig utan dig Iso? 
Den magnifika känsla att släppa allt och vara barnslig. Inga sociologiska termer, inge pretentiöst konstsnack. Bara vi...
åh, det var förbannat länge sedan jag gungade gunga, nostalgi!
Ja!Gungade så högt jag bara kunde så det pirrade i magen! Tittade upp mot himlen och kände eufori av att snart nå trädtopparna:)
Jag älskar att gunga!! Vilken snygg jacka, den där svarta! :-)
Åh tack, det är min favvis, vi har varit goda vänner i många år nu och hon dammas av varenda vår:)
